Mitt barn blev ifrågasatt sitt kön när hen (jag kommer dit) valde att skaffa sidecut och därefter tuppkam. Barnet kände sig då begränsad.
En dag sa barnet att hen ville ha långt hår "för annars är man inte tjej". Vi har jobbat hårt med att vårt barn är en egen individ. Fram tills för 1,5 vecka sedan har jag alltid sagt hon till mitt barn.
För 1,5 vecka sen säger mitt barn att:
- Mamma, jag känner mig som en flicka OCH pojke. Och det är okej.
Jag vill inte ta bort det kvinnliga könet men inte heller tvinga mitt barn att känna sig som könet själv. Hen har många år kvar till vuxenlivet. När mitt barn är vuxet tror jag att hen blivit trygg och säker i sin könsidentitet: hon, han eller hen.
Tills dess låter jag ungen testa själv och känna efter, det är en del av utvecklingen, tänker jag.
Jag fick tänka om. Mitt barn hjälper mig att öppna dörrar och lära mig nytt, för det har jag lärt mina barn.
