Jag berättade för kuratorn hur jag ser på mig själv. Stort steg. Men jag skäms över hur jag känner. Skäms över att jag inte kan tycka om mig själv. Jag vet ju att jag duger, varför kan jag inte bara känna det? Att stå i spegeln och säga det blir ju en lögn. Allt jag ser och känner är ju avsky. Jag tycker att andra är vackra, oavsett form. Men jag.. Jag kan inte se mig själv som attraktiv. Jag börjar med att jag vill vara kortare. Jag vill inte ha formerna jag tilldelats. Jag vill vara raka motsatsen. Inte för att jag tror att jag skulle älska mig själv mer, utan för att jag inte skulle synas och vara ivägen då. Jag känner mig ivägen. Som jätten i rummet. Ändå fortsätter jag äta godis och sånt.
Jag är allergisk mot ordet nyttigt. Likaså onyttigt.
Jag ogillar min kropp. Jag hatar att se ut som jag gör. Det är tungt.
