Jag har gjort så mycket för att omgivningen ska få närvaro. Nu är jag matt och ensam. Nyår kommer och vi är inte medbjudna på det gemensamma firandet hans vänner har. De han brukade fira med förr. Jag accepterade inte att en av dem tyckte sig ha rätt att sätta stämpel på vår relation innan vi själva kände oss redo. Jag gled ur gemenskapen. Jag uppskattade inte en inflyttningsfest med 2 kg skumbananer, 12 kg vetemjöl, 3 kg smältost och en kartong natchochips, detta eftersom jag redan innan pratat om att jag inte ville ha det. Nu närmar vi oss vårt bröllop och jag bävar för vad som komma skall:
1. De kommer inte pga mig.
2. De ger något vi definitivt inte vill ha
3. De kommer med kommentarer om vårt val av alkoholfritt.
Tillbaka till nyår. Vi är inte medbjudna, vi har frågat ett tiotal och alla är bokade. Vi är exkluderade. Jag vill inte finnas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar