Jag har svårt att undvika känslan av att vara för mycket. Vara ivägen. Jag klankar ner på mig själv och blir arg. Sen gråter jag. Jag fortsätter hitta fel på mig själv fastän jag vet att det är fel. Hur ska jag komma förbi detta elände?!
Jag har gjort så mycket för att omgivningen ska få närvaro. Nu är jag matt och ensam. Nyår kommer och vi är inte medbjudna på det gemensamm...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar