Så tog jag mig till skolan. Rädd för att det skulle bli starka sidor. Det blev uppdelat. Inte helt oväntat. Några kom till mig och frågade. Stämningen var inte helt optimal. Läraren märkte av det. Jag grät framför läraren, fick en kram av receptionisten.
Hela kroppen skriker och jag önskar att jag slapp känna så mycket. Slapp känna så starkt.
Det är inte lätt att vara mig alla gånger. Andra verkar vara tryggare i sig själv. Men jag är bara en teaterspelande apa. Jag har mina masker.
"när den ena masken faller,
Tar den andra genast vid"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar